säkerhetssynpunkt då bedömningen av sak- och rättsfrågor blir svår attseparera.3.3 Bevisbördans placering3.3.1 Vem ska bevisa omständigheterna fördomstolens skälighetsbedömningDen ersättningsyrkande partens skyldighet att åberopa grunderna för varikostnaden bestått har diskuterats i föregående avsnitt. För det fall attmotparten invänder mot kärandens påstående om rätt till ersättning, kanmotparten ställa ett motfaktum. Det är möjligt att motparten argumenterar för34att den ersättningsyrkande parten förvisso har haft kostnaderna förprocessföringen, men att kostnaderna inte varit skäligen påkallade. Ett sådantmotfaktum står i direkt relation till den diskrepans som följer av 18 kap. 8 RB parts fulla kostnad ersätts bara såvitt kostnaden varit skäligen påkalladför tillvaratagande av parts rätt. Det blir därigenom fråga om vilken part somska bevisa omständigheterna för domstolens skälighetsbedömning.3.3.2 PraxisI NJA 2006 s. 367 hade domstolen att bedöma ett ersättningsanspråk ur enrättsskyddsförsäkring för skäliga och nödvändiga rättegångskostnader.Försäkringstagarenvarkärandepartochyrkadeersättningfrånförsäkringsbolaget för rättegångskostnader uppkomna i en tidigare tvistmellan parterna. Rättegångskostnaderna var således hänförliga till ett annatmål än det aktuella. I fråga om tillämpningsområdet av 18 kap. 8 RBkonstaterade Högsta domstolen att bestämmelsen inte är direkt tillämpligt vidbedömningen av parts kostnader i ett annat mål än det till vilket ersättningenhänför sig. Lagrummet ansågs ändå av intresse i sammanhanget. Likt NJA1997 s. 854 uttryckte Högsta domstolen att det är svårt för en domstol attavgöra kostnadsanspråk som inte uppkommit i den aktuella rätten. Parternasansvar att förse domstolen med material som kunde utgöra underlag förbedömningen gavs därför särskild vikt.Högsta domstolen konstaterade att frå

tt ombud sombevisning, ankom det på motparten att styrka sina invändningar i denutsträckning som krävdes för att den yrkande partens bevisning inte längreskulle anses tillräcklig. Högsta domstolen bedömde att motpartens35motbevisning inte varit tillräckligt för att kullkasta den bevisning somframlagts av den yrkande parten.Det ligger vanligtvis i motpartens intresse att kontrollera den andra partensersättningsanspråk för att hålla nere kostnaderna. Motparten har såledesintresse av att domstolen genomför en utförlig prövning av skäligheten i detyrkade beloppet. En följd av godtagandepresumtionen76 i NJA 1997 s. 854 äratt kostnadsräkningen från den vinnande parten kan göras relativt kortfattadoch redovisningen av det utförda arbetet kan föras i allmänna ordalag.Domstolen är då fordrad att godta yrkandet med skäl att denne inte harmöjlighet att helt överblicka vilket arbete som varit påkallat i målet. Genomatt Högsta domstolen i NJA 2006 s. 367 låter bevisskyldigheten växla mellanparterna uppstår dock stora svårigheter för den part som faktiskt inte buritkostnaden. Högsta domstolens tillämpar en så kallad falsk bevisbörda.77Den falska bevisbördan gör att motparten, efter att den ersättningsyrkandeparten styrkt sina kostnader, måste bevisa omständigheterna som gör attkostnaderna inte skäligen varit påkallade. Om det är svårt för domstolen attbedöma huruvida ett belopp är skäligen påkallat, torde det vara än svårare fören motpart att lägga fram bevisning för de omständigheter som påkallatbeloppet. I vare sig NJA 1997 s. 854 eller NJA 2006 s. 367 tar rätten ett sådantperspektiv på motpartens intresse i beaktning.3.3.3 SammanfattningI NJA 2006 s. 367 anses inte 18 kap. 8 RB direkt tillämplig då rättegångskostnaderna är uppkomna i ett annat mål. Målet bär dock betydelse för desituationer där 18 kap. 8 kan auktaliseras. En motpart som invänder motskäligheten i

. 854 äratt kostnadsräkningen från den vinnande parten kan göras relativt kortfattadoch redovisningen av det utförda arbetet kan föras i allmänna ordalag.Domstolen är då fordrad att godta yrkandet med skäl att denne inte harmöjlighet att helt överblicka vilket arbete som varit påkallat i målet. Genomatt Högsta domstolen i NJA 2006 s. 367 låter bevisskyldigheten växla mellanparterna uppstår dock stora svårigheter för den part som faktiskt inte buritkostnaden. Högsta domstolens tillämpar en så kallad falsk bevisbörda.77Den falska bevisbördan gör att motparten, efter att den ersättningsyrkandeparten styrkt sina kostnader, måste bevisa omständigheterna som gör attkostnaderna inte skäligen varit påkallade. Om det är svårt för domstolen attbedöma huruvida ett belopp är skäligen påkallat, torde det vara än svårare fören motpart att lägga fram bevisning för de omständigheter som påkallatbeloppet. I vare sig NJA 1997 s. 854 eller NJA 2006 s. 367 tar rätten ett sådantperspektiv på motpartens intresse i beaktning.3.3.3 SammanfattningI NJA 2006 s. 367 anses inte 18 kap. 8 RB direkt tillämplig då rättegångskostnaderna är uppkomna i ett annat mål. Målet bär dock betydelse för desituationer där 18 kap. 8 kan auktaliseras. En motpart som invänder motskäligheten i den ersättningsyrkande partens kostnader, har en uppförsbackei att presentera bevisfakta som kullkastar den bevisning som denersättningsyrkande parten lagt fram. Den bevisfakta som existerar äromständigheterna för kostnaderna. Motparten måste alltså visa på ickeexistensen av de omständigheter som gjort kostnaderna skäligen påkallade för76Se avsnitt 3.2.2.Se Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål s. 120 som förklarar den falskabevisbördan.7736tillvaratagande av parts rätt. Detta torde vara svårt för motparten, varför denersättningsyrkande parten ges fördel vid denna tillämpning av bevisbördan.3.4 Doms

et utförda arbetet kan föras i allmänna ordalag.Domstolen är då fordrad att godta yrkandet med skäl att denne inte harmöjlighet att helt överblicka vilket arbete som varit påkallat i målet. Genomatt Högsta domstolen i NJA 2006 s. 367 låter bevisskyldigheten växla mellanparterna uppstår dock stora svårigheter för den part som faktiskt inte buritkostnaden. Högsta domstolens tillämpar en så kallad falsk bevisbörda.77Den falska bevisbördan gör att motparten, efter att den ersättningsyrkandeparten styrkt sina kostnader, måste bevisa omständigheterna som gör attkostnaderna inte skäligen varit påkallade. Om det är svårt för domstolen attbedöma huruvida ett belopp är skäligen påkallat, torde det vara än svårare fören motpart att lägga fram bevisning för de omständigheter som påkallatbeloppet. I vare sig NJA 1997 s. 854 eller NJA 2006 s. 367 tar rätten ett sådantperspektiv på motpartens intresse i beaktning.3.3.3 SammanfattningI NJA 2006 s. 367 anses inte 18 kap. 8 RB direkt tillämplig då rättegångskostnaderna är uppkomna i ett annat mål. Målet bär dock betydelse för desituationer där 18 kap. 8 kan auktaliseras. En motpart som invänder motskäligheten i den ersättningsyrkande partens kostnader, har en uppförsbackei att presentera bevisfakta som kullkastar den bevisning som denersättningsyrkande parten lagt fram. Den bevisfakta som existerar äromständigheterna för kostnaderna. Motparten måste alltså visa på ickeexistensen av de omständigheter som gjort kostnaderna skäligen påkallade för76Se avsnitt 3.2.2.Se Heuman, Bevisbörda och beviskrav i tvistemål s. 120 som förklarar den falskabevisbördan.7736tillvaratagande av parts rätt. Detta torde vara svårt för motparten, varför denersättningsyrkande parten ges fördel vid denna tillämpning av bevisbördan.3.4 Domstolens skälighetsbedömning3.4.1 Kriterier för vilka kostnader som ärersättningsgillaFörhållandet mella

arna i de olika målen ävenkommit fram till olika slutsatser. Det finns således ingen erfarenhetssats attanvända sig av i detta mål.Den av SICAV åberopade grunden för ersättningsyrkandet var att de, trots attnågon annan betalat deras kostnader ändå var berättigad till ersättning. Somalternativ grund menade de att de var ersättningsskyldiga till garanten pågrund av en nationell regel om obehörig vinst. Ryska Federationen förnekarSICAVs påstående med en annan faktaversion: SICAV har inte rätt tillersättning för rättegångskostnader eftersom de inte har haft några kostnader.Med tillämpning av presumtionsregeln anser tingsrätten det styrkt attMenateps garanti för rättegångskostnaderna vara subsidiär till RyskaFederationens ersättningsskyldighet. På grund av SICAVs bevislättnad gårbevisbördan över till Ryska Federationen. Ryska Federationen får därförbevisbördan för att visa att Menateps garanti inte är subsidiär. Liktförhållandet i NJA 2006 s. 367, åläggs Ryska Federationen en så kallad59omkastad bevisbörda. Det ligger alltså på Ryska Federationen att bevisa ickeexistensen av SICAVs återbetalningsskyldighet till Menatep. RyskaFederationen saknar insikt i finansieringsavtalet och kan svårligen bevisaomständigheterna för sitt åberopande. Det enda faktiska bevismedel somfinns är finansieringsavtalet mellan SICAV och Menatep, är osannolikt attRyska Federationen skulle få tillgång till. Givet att lagstiftarens syfte är 18kap. RB ska fungera reparativt, hade en skyldighet för SICAV att visa attavtalet mellan SICAV och Menatep innefattade en återbetalningsskyldighetvarit en mer ändamålsenlig tillämpning av bevisbördan.SICAV åberopar inte som grund att de är återbetalningsskyldiga till Menatep,utan enbart att de har rätt till ersättning för sina rättegångskostnader. Om denersättningsberättigade parten inte själv åberopat att denne betraktarfinansieringen som sekundär motpartens ansvar,

Mary Task Force).IF: Hemförsäkring: försäkringsvillkor, september 2020, tillgänglig påhttps://www.if.se/globalassets/se/dokument/privat/hemforsakringvillkor.pdf (besökt 2020-12-16) (cit. IF Hemförsäkring:försäkringsvillkor).Kapatens: Nordic Legal Finance tillgänglig på https://kapatens.com/sv/(besökt 2020-12-20) (cit. Kapatens).Svenska Akademin, Svensk Ordbok, 2003, tillgänglig påhttps://svenska.se/so/sokinstitutpz4 (besökt 2020-10-23) (cit.Svenska Akademin).The Times, Burford Capital cheered by win over oligarch FarkhadAkhmedov, 6 oktober 2019, tillgänglig påhttps://www.thetimes.co.uk/article/burford-capital-cheered-by-win-overoligarch-farkhad-akhmedov-j7pvs953f (besökt 2020-12-06) (cit. BurfordCapital cheered by win over oligarch Farkhad Akhmedov).80RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 1970 s. 442NJA 1983 s. 542NJA 1987 s. 621 INJA 1987 s. 621 IINJA 1989 s. 247NJA 1991 s. 28NJA 1997 s. 854NJA 2006 s. 367NJA 2009 s. 441NJA 2016 s. 1169Högsta domstolen, T 304419, dom den 11 september 2020.HovrätternaRH 1987:74RH 1992:86RH 2012:7Hovrätten för �vre Norrland, � 41501, beslut den 8 april 2002.Svea hovrätt, T 912814, dom den 18 januari 2016.TingsrätternaStockholms tingsrätt, T 1504509, dom den 11 september 2014.ArbetsdomstolenAD 2015 nr 9AD 1995 nr 86BostadsdomstolenRBD 15:9281Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna(Europadomstolen)Airy mot Irland, Serie A nr 32, dom den 9 oktober 1979.Golder mot Förenade kungariket, Serie A nr 18, dom den 21 februari 1975.Capital Bank AD mot Bulgarien, nr 49429/99, dom den 24 november 2005.�vriga målQuasar de Valores SICAV S.A. m.fl. mot Ryska Federationen, nr 24/2007,SCC avgörande den 20 juli 2012.Philip Morris Brands S�rl m.fl. mot Uruguay, nr ARB/10/7, ICSIDavgörande den 8 juli 2016.82

även omdet inte föreligger något kontraktsbrott. Rubbning som uppkommer utan attnågon av parterna vållat denna och som väsentligen äventyrar möjligheternaatt färdigställa kontraktsarbetena kan nämligen också utgöra grund förhävning.99Den uppräkning av hävningsgrunder som framkommer i AB kap. 8 äremellertid inte uttömmande. Detta framgår av Motiv AB 72, och torde fortsattgälla även för AB 04.100 Detta innebär att hävningsgrundande situationer sominte räknas upp i kapitlet kan förekomma. Av relevans för denna uppsats ärexempelvis att AB 04 reglerar anteciperade dröjsmål, vad som inteförekommer och således inte explicit regleras är dröjsmål som redan är ettfaktum. Samuelsson framhåller att detta troligtvis beror på att konstateradedröjsmål enbart kan vara hävningsgrundande i situationer i vilkakontraktstidens slutdatum har passerats alternativt garanterat kommer att göradet.10198Jfr. Samuelsson (2022), s. 464 med referens till NJA 2006 s. 367 och NJA 2016 s. 1011p. 15.99Samuelsson (2022), s. 464.100Jfr. Motiv AB 72 (1988), s. 235.101Samuelsson (2022), s. 464.35Av AB 04 kap. 8 1 framgår under vilka förutsättningar beställaren kan väljaatt häva kontraktet. Av kap 8 2 framgår vidare i vilka situationerentreprenören har möjlighet att häva det föreliggande entreprenadavtalet. 102Oavsett vilken av parterna som vill avge hävningsförklaring ska detta görasskriftligen, i enlighet med båda de ovan nämnda bestämmelserna.102Rådberg (2011), s. 99.364 Forceringsinstitutet4.1 InledningMöjligheten för såväl beställare som entreprenör att företa så kallad forceringregleras i AB 04 kap. 4 6 AB 04. Bestämmelsen i fråga lyder:För att undvika eller minska en förlängning av kontraktstiden ärentreprenören skyldig att vidta atgärd (forcering) pa beställarens bekostnad,som entreprenören kan utföra utan att väsentlig olägenhet asamkas honom.Sadan forcering sk

, KilpatrickTownsend, 2020.Byggandets Kontraktskommitt�, Om BKK,https://foreningenbkk.se/verksamhet/, besökt 2021-03-11.Ingvarson, Anders och Eickhoff, Kristina, Delad kontraktuell olycka somkatalysator för samarbete, Mannheimer Swartling.Ingvarson, Anders, Utterström, Markus, Väsentlig rubbning enligt AB 04,Juridisk Tidsskrift, Nr. 1 2016/17, s. 6894.Ingvarson, Anders, Utterström, Markus, Tolkning av entreprenadavtal det köprättsliga kontrollansvaret möter hindersbestämmelserna i AB 04,Svensk Juristtidning, 2015, s. 2039.Munukka, Jori, Köplag (1990:931) 36 , Karnov 2022-03-22 (JUNO).Ossmer, Per, �ndring av entreprenörens arbete några synpunkter,Svensk Juristtidning, 1993, s. 278290.Sektionsmöte, Håstad, Torgny m.fl., Entreprenörens ersättningskrav ochandra anspråk på grund av förhållanden på beställarens sida, Nordisk jurist,s. 699709.61RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 2006 s. 367.NJA 2013 s. 1174.NJA 2015 s. 862.NJA 2016 s. 1011.NJA 2017 s. 203.NJA 2017 s. 1195.NJA 2018 s. 834.62